
Det finns mycket saker man tänker på och funderar på att göra.
Som en hand, att bara tänka jag borde flytta handen så jag ligger bekvämare.
Men så finns det en ytterligare individ som handen håller om och om handen skulle flyttas, då skulle den göra det obekvämt för den andra.
Så den enda frågan som fanns var - Varför ska du flytta handen?
Likt första gången man ska träffa någon, man tänker mer än vad man pratar.
Speciellt om det blir en frontalkrock precis när bildörren smällt igenom framför den ena och bakom den andra.
F R O N T A L K R O C K
Så vad gör man?
Man skrattar och försöker slåss mot den där tysta konversationen.
Ibland lyckas man, ibland INTE...
Men det kan ju bli bra ändå. Det blev ju trots allt bra ändå!
Men aldrig tillräckligt bra..
Men bra är ju inte dåligt! Hur är det filmordspråket säger? "Gråt inte för det är över, le för att det hände".
Typiskt amerikanska klassiska romantiska komedier...
En sån ska jag spela in när min dag kommer. Jag ska vara hon och Adam Brody ska vara han!
Det blir bra, allt blir bra. Det är någon mening med allt.
Världen ska tas med storm och jag är på god väg!
Puffen, du är saknad men älskling jag står upp ändå.
Du rubbade min värld, min existens en gång men då tog du min hand och
hjälpte mig stå.
Du fällde mig en gång också eller jag fällde dig och du drog med mig i fallet.
Men vi kom vidare. Vi kom över det vi en gång hade.
Phone! / Sandra-Elisabeth Persson
Sammanfattningen:
Det var mycket man ville säga och göra.
Göra om och glömma bort.
Men gjort är gjort!
Mycket snack och liten verkstad, allt
blir för denna blyghet.
Jag ångrar men älskar!
*POFF*
mitt hjärta gick söder..