Man måste vara lite galen för att komma på att borra i någons skalle. Men människor har alltid varit säkra på sig själva. Vi kan vara säkra på våra saker, vi kan våra saker, och annars låtsas vi bara. Vi stegar in på okänd mark, sätter ner en flagga och kör med folk. Det är uppfriskande och hemskt. Vi vill tro att vi är orädda. Nyfikna på okänd mark och nya upplevelser. Men vi är alltid vettskrämda. Vi kanske vill bli skrämda? En del ser skräckfilm - vi tröstar oss med det förbjudna. Vi dyker ner i mörka vatten. Och egentligen vill vi väl bara höra om sånt. Över ett glas, med en vän, under en stund. Det är trist när allt gått bra. Men en skräll är nåt att prata om! Man får ha tålamod. Har jag någonsin känt för någon vid alldeles fel tillfälle? Kärlek är bara kärlek. Man måste ha tålamod.
"Det är någonting speciellt med tåg. Det viktiga är inte vart man ska någonstans utan att man åker med..."

Have yourself a merry little christmas

Det är egentligen inte en hemlighet, eller ett avslöjande, utan en dimma. Tjock, i små ringlande moln omger den förnuftet och krossar symboliken. Nakna skelett som vill bli bekräftade, det är ingen idé att dölja det under kläder längre. Alla vet, ändå finns det ingen som står för det.
Världen tar en vänding i en helt annan riktning utan att förvarna.

Tänkvärt

Det kommer en morgondag imorgon också. Det är ingen anledning att förhatsa sig och slita ut sig, man ska inte göra slut på allt idag. Imorgon är åter en dag, ingen anldening att förtvivla. Imorgon är idag igår. Stundens fröjd varar inte länge. Imorgon är en skälm, då är det kanske försent.

Det kan vara svårt att inse meningen med det som sker -
när det sker. Man kanske kan känna en mening, men först efteråt kan man förstå varför det skedde. Det är bara du som kan veta vem du är och vad du behöver. Lägg mindre vikt vid andra människors begränsade syn på dig. Kliv utanför ramarna och ge dig frihet att växa som människa. Bli närvarande i livet. Livet består egentligen av en enda lång rad av ögonblick. Om vi inte är närvarande går vi miste om själva livet. Även om du gör stora misstag, om du har fel i det mesta, så kommer livet ändå att bli ett fantastiskt äventyr. Du kan lägga dig på kvällen i den trygga förvisningen om att du givit allt och att din insats betydde nåt, och varje dag vakna och se fram emot ett liv som är precis så vackert och spännande som du någonsin hade kunnat drömma om. Och vet du vad? Om du följer ditt hjärtas röst och använder ditt huvud, så kan du aldrig ha fel.
Men du sårar. Gång på gång gör du, så att jag faller. Att du aldrig förstår. Kommer aldrig att förstå. Aldrig...

Mina kommentarer, mitt beteende...

Det har inte varit mina bästa ögonblick med dig.
Du visste att jag tyckte om dig.
Jag kanske bara skulle ha påmint dig om det.
Och mer hade jag inte kunnat gjort.

Jag vaknade med huvudvärk och hade en sten i mitt bröst.
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt.
Hur illa betedde jag mig igår. Jag vill härifrån. Jag faller mot marken med en bakläxa fylld med ångest. Jag säger samma sak om och om igen. Jag ska aldrig mer göra så att jag känner såhär. Tillslut när jag orkar ta mig upp får jag en chock över hur hård verkligheten är. Jag lär mig aldrig av mina misstag så hur jag då kunna lära andra. Varför går jag alltid över gränsen, min hjärna den står bredvid när det händer. Jag måste be om förlåt. Alla ledtrådar säger "förändra dig nu". Jag försöker att tänka på annat. Fast det som inte dödar en, sägs att man blir starkare av. Jag måste att börja göra smartare val här i livet. Ångesten börjar släppa.

”Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen. Vi tittar upp ner, överallt. Jag sa: Upp ner och överallt över allt”

Jag faller. Mer och mer. Jag måste ställa mig upp igen, återfå balansen och ställa mig upp. Jag är ingen ond människa. Jag vet att jag är skurken i din version, men jag är ingen ond människa. Vem är jag för dig, varför väljer du mig. Eller jag kanske har missuppfattat det hela. Du kanske inte alls är min som jag har trott, som jag tror. Jag tror på dig. Ge mig bara något att gå på. Vad som helst. Allt man kan göra är att gå framåt och skapa nya minnen istället. Kyssa nya människor för att komma över rädslor. Ibland om man har tur, blir de gamla människorna som nya igen. Allt blir tydligt. Man kan tänka sig hur framtiden ser ut.