Om ett liv dör, vad gör vi då?
Låtsas vi förneka den uppenbara sanningen eller tar vi
verkligheten till fånga och inser det tragiska.
Att ett liv har gått förlorat. Eller en själ har blivit befriad.
Vad är det som får oss att lämna den stackars ensamma kroppen
i det tomma, dunkla och svaga utrymme den ligger så väl inbäddad i.
Att bara överge någon. Gå därifrån. Ge upp.
Vad är det som får oss till detta?
