Jag drev dig galen. Du sa det gång på gång, mitt nya blonda hår, min lugg, min kropp, mina ögon, min personlighet. För dig var jag underbar. En blick från mig tog rytmen ur din hand. Du förstår fortfarande inte varför jag hänger runt och inte bestämmer mig. Jag grät själv, du sa att det skulle ändras. Bara tomma ord.
Kände du dig som en man, när du slängde med mig?

Mådde du bättre när du såg mig falla till grunden?

Dina lögner tyngde mig. Dina lögner fick vattnet att krusa sig.

Varje handling här i världen får en konsekvens, du skapade många.

Om du bara går omkring för alltid utan att verkligen veta vad du vill, kommer du sakta att sjunka. När du insåg att jag gett upp, släppte allt och ställde mig upp så var det du som sjönk. Men jag fortsatte att se hur du gick din väg och fortsatte säga att du hade rätt. Ansiktet nere i smutsen, det gör inte ont längre. Jag har härdats. Jag fick äntligen nog. En dag kommer jag säga allt, en dag kommer jag att berätta. Men allt kommer att komma tillbaka.

Kände du dig som en man när du slängde mig runt?

Mådde du bättre när du såg mig falla till grunden?

Mådde du bra när du insåg att jag inte orkade resa mig upp längre?

Ansiktet nere i smutsen, det gör inte ont längre. Du gör inte ont längre.