Vad händer?

Hur man än vrider och vänder på en situation, hur man än vänder upp och ner på saker - så finns det alltid ett stopp. En gräns som är nådd för länge sen. Min gräns är nåd, men det vet jag inte. Jag biter ihop och frenetiskt försöker påvisa att det inte finns någonting om är fel. Jag vet inte vad som händer längre, jag bara lever. Jag går i ett par skor som inte är mina. Jag ler med en mun som inte är min egen, och det finns ingenting som jag kan göra åt det. Jag försöker. För det kan inte blir bättre än så här. Frenetiskt är ordet och så får det även förbli...