Vad händer?

Hur man än vrider och vänder på en situation, hur man än vänder upp och ner på saker - så finns det alltid ett stopp. En gräns som är nådd för länge sen. Min gräns är nåd, men det vet jag inte. Jag biter ihop och frenetiskt försöker påvisa att det inte finns någonting om är fel. Jag vet inte vad som händer längre, jag bara lever. Jag går i ett par skor som inte är mina. Jag ler med en mun som inte är min egen, och det finns ingenting som jag kan göra åt det. Jag försöker. För det kan inte blir bättre än så här. Frenetiskt är ordet och så får det även förbli...

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt, även om du sa förlåt för allt som du har gjort, så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär. Om du lovade att ändra dig och bli normal, om du sa jag kommer alltid att älska dig, skulle det inte spela någon roll. Tro det eller ej men jag älskar inte dig!

Du brände dina broar när du sa det där som fick mig att förstå vem du egentligen är. Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser och när du försöker le så ser vi den bara mer.

Du har sårat mig mera än du tycks förstå. Du som tror på karma, och kallar dig lärd borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd.

Du får stå kvar för jag går nu.
Och jag är starkare än du.
Jag är så mycket starkare än du.
Jag är starkare än du.
Det har jag lärt mig nu...

Jag var nära, men jag slarvade bort chansen. Jag ville inte veta det. Jag har satsat skithårt för att kompensera, kompensera försent. Jag ville bevisa...
"Men nu vet du att du klarar av det"

Att du satsar helhjärtat,
att du aldrig ger upp.

Det som skiljer dig från andra är storhet.
Så du skulle bara våga låta dig hindras av en enda motgång!

Du kände inte till allting och jag var för stolt för att be dig förstå...

Jag har inget hjärta längre, för det har jag gett till mannen jag älskar...