Adam Brody, mannen i mitt liv

We're caught in a trap. I can't walk out.

And we can't build our dreams, on suspicious minds

Och vem hade trott att jag skulle sakna han?

Hej syster‏
Från:	Rasmus Persson (rasmus-persson@hotmail.com)
	Du vet kanske inte vem den här avsändaren är.Markera som säker|Markera som osäker
Skickat:	den 26 oktober 2008 16:43:38
Till:	sandrapersson_@hotmail.com

Jag åker till pappa i morgon den 27:e oktober. Hoppas du haft en underbar
fødelsedag, ledsen att jag inte ær hemma. Vet inte nær jag kommer hem,
men ring nær ni vill. Har ingen møjlighet att skriva tillbaka, så bry dig inte
om att svara. Slut på pengar på halebop och telenor med, så har ingen
møjlighet att svara eller ringa. 
Skøt om er. Puss

Han är världens bästa bror. Jo, jag lovar...

Också äntligen blev jag 18!

Så blir det inte. För jag är inte färdig än.

Han skulle bli så arg, om jag bara gav upp.

well i never saw i coming, i should have leaved you along, long time ago.

Laws of

P älskade utmaningen på fältet. Han hade aldrig tvekat att åta sig de farligaste spionjobben, och alltid klarat sig helskinnad när han utförde vad den brittiska underrättelsetjänsten krävde av honom. Några samvetskval kände han aldrig. han trodde på vad han gjorde och drivfjärden var patriotism.
Desto större blir hans bitterhet när han plötsligt blir avporletterad. Det kalla kriget är över och det finns inte längre något behov av gamla sprioner. Men P kan inte tänka sig ett liv i stillhet. Han beslutar sig för att samla de bästa av sina gelikar och göra dem till marionetter - dockor - i ett helt annat spel. Ett spel med stora pengar i potten. Hotell Dockskåpet en anrik herrgård i Sutfl'ock, blir den perfekta täckmanteln för verksamheten. Tills Rosa Bennet, Sandra - en ung diplomat med uppgift i att syna P i sömmarna, checkar in på hotellet.

Vi hade ingen stor romans på gång. Vi var bara vänner.
Inte sant? Och jag har undrat om du kanske en dag kunde bli mer än så.
Jag gillar dig men skulle inte bli knäckt om du tex flyttar från stan.

-Jag vill skiljas från dig, aldrig ha något mer med dig att göra!
Det var en olyckshändelse att börja träffa dig. Jag svär.
Och jag tror inte på dig när du säger att du har glömt mig.
-Så du vill skiljas?
-Ja!
-Ett missöde som blev till några fler mellan oss och du ger upp, vi ger upp.
-Använd inte din livsfilosofi som en moralisk slagpåse!
- Du vill inte riskera din karriär, ditt rykte, din frihet att att få vara fri. Träffa andra, slippa ta hand om någon, inte lova saker och känna krav på att du måste hålla dom. Inte sant? Och jag kan låta dig vara, känslomässigt. Men jag tror inte på skilsmässa, att ignorera och låtsas som om du inte kommer att finnas när jag ser dig. Kärlek är en svår prövning.
- Du pratar om kärlek och partnerskap så ytligt. Ge upp någon gång!
- Jag vill få dig att förstå att vi pratar om oss själva. Folk som har begått misstag. Vi ser människor varje dag som inte är villig, att kämpa. Det måste man!
- Struntprat!
- Nej det är det inte! Låt mig tala om någonting. Jag var inte med dig bara för att du skulle få känna dig låst, få dig att känna att det var mig du var tvungen att vara med, att du inte skulle få se eller röra någon annan, att jag alltid skulle vilja vara med, att det skulle vara du och jag 24-7 och att du aldrig skulle kunna gå ut med dina vänner för att det var du och jag. För det sket jag fullständigt i. Jag kanske krävde lite för mycket från din sida. Krävde lite för mycket än du var kapabel till att hålla. Krävde lite för mycket upprättelse från dig. För du visste aldrig, aldrig vad det var du och jag hade. Jag är ledsen att göra dig besviken över det men jag skiter i vad du säger för bryr mig om dig.
- Åh!
- Jag går med på "skilsmässa" av en anledning. Jag kanske är gammalmodig, men när man tycker om någon ska man vara osjälvisk nog att gå med på allt han önskar sig. Så vi tar ut skilsmässa.

Ibland funderar jag på att gå med i en sekt,
det kanske är kul. Vad vet jag.

Ett stort jävla minus

Varje dag hoppas vi att få våran upprättning framskjuten.
Vi hör ihop med döden. Vi är fastkedjade som internater.
Vi är fastfängslade med vårat förflutna...

Mr POEJ. Hela världen är så underbar när man är korkad, tom och glad, förlåt mig.

Adrenalinkick, det är vad ilska är för mig. Känslan man har just i den där sekunden, när man släpper alla hämningar och skulle göra vad som helst just då. En helt sjuk känsla, men en helt underbar. Jag vet inte varför jag älskar ilska. Kanske för att det är det enda sättet för mig att verkligen få ut mina känslor, det enda sättet att jag verkligen får vara den där elaka personen vi alla har inom oss. Och just den där sekunden, när allting bara "släpps ut", den sekunden när jag kan göra vad som helst. Det är den sekunden som gör att jag orkar med allt utan att bara falla isär.
Jag kan nog inte sätta ord på saker, för det finns inga ord. Det finns inga ord i hela världshistorian som kan beskriva en människa, beskriva hur mycket en människa verkligen betyder. Alla betyder, det bara är så. Alla betyder verkligen någonting för någon. Folk skulle kunna mörda för just dig. Så är det. Så var stolt över dig själv och var glad för att du är du. För du finns, du betyder och det är viktigt att just du finns. Alla tycker inte inte lika, alla älskar inte alla och det är okej, helt okej. För hur ska annars världen överleva, det är hur mänskligt som helst att hata som att älska. Så varför lär man sig att man ska älska alla, alltid vara sams, alltid be om förlåt? Varför lär vi oss inte att det är mänskligt att fela, mänskligt att hata, mänskligt att man gör fel? Varför? Jag har gjort fel, så fruktansvärt mycket fel. Och jag har sårat, så fruktansvärt mycket. Så mycket att vissa sår, hos vissa människor, har blivit så pass infekterat så jag vet inte om dom någonsin kommer läka igen, dom vet nog inte ens det. Och det finns inte heller några inga ord i världshistorien som kan hjälpa dom att läka deras sår efter hur jag har bettet mig. Hur många förlåt det ens sägs och hur mycket jag ens visar hur fel det var, hur fel jag betedde mig så finns det ingen, ingen anledning att förlåta mig. Och det är det som gör som ondast.

Vissa saker ska jag lära mig den hårda vägen, med en kraftig bakläxa.