Adrenalinkick, det är vad ilska är för mig. Känslan man har just i den där sekunden, när man släpper alla hämningar och skulle göra vad som helst just då. En helt sjuk känsla, men en helt underbar. Jag vet inte varför jag älskar ilska. Kanske för att det är det enda sättet för mig att verkligen få ut mina känslor, det enda sättet att jag verkligen får vara den där elaka personen vi alla har inom oss. Och just den där sekunden, när allting bara "släpps ut", den sekunden när jag kan göra vad som helst. Det är den sekunden som gör att jag orkar med allt utan att bara falla isär.
Jag kan nog inte sätta ord på saker, för det finns inga ord. Det finns inga ord i hela världshistorian som kan beskriva en människa, beskriva hur mycket en människa verkligen betyder. Alla betyder, det bara är så. Alla betyder verkligen någonting för någon. Folk skulle kunna mörda för just dig. Så är det. Så var stolt över dig själv och var glad för att du är du. För du finns, du betyder och det är viktigt att just du finns. Alla tycker inte inte lika, alla älskar inte alla och det är okej, helt okej. För hur ska annars världen överleva, det är hur mänskligt som helst att hata som att älska. Så varför lär man sig att man ska älska alla, alltid vara sams, alltid be om förlåt? Varför lär vi oss inte att det är mänskligt att fela, mänskligt att hata, mänskligt att man gör fel? Varför? Jag har gjort fel, så fruktansvärt mycket fel. Och jag har sårat, så fruktansvärt mycket. Så mycket att vissa sår, hos vissa människor, har blivit så pass infekterat så jag vet inte om dom någonsin kommer läka igen, dom vet nog inte ens det. Och det finns inte heller några inga ord i världshistorien som kan hjälpa dom att läka deras sår efter hur jag har bettet mig. Hur många förlåt det ens sägs och hur mycket jag ens visar hur fel det var, hur fel jag betedde mig så finns det ingen, ingen anledning att förlåta mig. Och det är det som gör som ondast.
Vissa saker ska jag lära mig den hårda vägen, med en kraftig bakläxa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar