Life is not about how far
you get, or how long it takes.

Its about what you did, with the time you had

Att åka på turné är som att vara i ett enda långt kokainrus. Du är kung över alla, kung varje dag. Du gör inget vetigt. Du sitter bara på flygplan.

Att vara popstjärna handlar om att fly från verkligheten.

För att det här ger mig känslan tillbaka

Five hundrend twenty five thousand
six hundred minutes
How do you measure, measure a year

Ändra perspektiv!

Det forskas nästan inte alls i vad det innebär att vara frisk och hur man uppnår god hälsa. All forskning är fokuserad på sjukdomar och hur man undviker, lindrar eller botar dem. Hur skulle det vara om vi ändrade perspektivet och gav människor redskap för att stärka det friska och därigenom undvika att bli sjuka?

Jk

"Jag tänker därför finns jag" - René Descartes.

Jasså, bevisligen? Teoretiskt, logiskt.
Du tänker och därmed finns du.
Så låt oss klargöra den möjligheten att sluta med tänkandet,
för tänkandets skull. Finns du fortfarande om du endast använder reptilhjärnan och är det då ett kvalificerat, innehållsrikt liv du lever.
Andra böjningar på det där citat har gjorts, bla. " jag bryr mig, därmed finns jag." Bryr sig om vad? Medmänniskor, makt eller tidsfördriv?
allting snurrar som ett brinnande klot. I små färgglada cirklar lämnar det en flammande svans efter sig. "Jag brinner, därmed finns jag."
Ta tag i luften, sväva ovanför det konkreta och försök svälja din stolthet.
"Därmed finns du."

Glupskhet i kombination med girgighet får mig att sluka världen. Förgörande, förstörande och möjligen befriande.

Hela situationen är bisarr, det är tametusan omöjligt ♥

För att jag saknar dig.
Jag saknar dig så att det gör ont...

I ett dimmigt Picasso perspektiv

Jag tror att folk stör sig på att jag plats och för att
jag säger vad jag tycker. Jag är inte så lagom.
Att vara kvinna och ta plats är ingen bra kombination.

en helt vanlig söndag

söndagsfilosofin:
varför är jag så stressad?
varför får jag inte ro?
varför gör jag tusen saker och inget på samma gång?
fast då slipper man tänka.

jag vill nog inte ens ha ro.

och just nu känner jag bara för att stå och dricka te bredvid dig.
bara stå där helt tysta.
och du skulle först tänka att du ville gå. som alltid.
men så skulle du stå kvar.
och vi skulle stå där och dricka varmt te i pappersmuggar.
bara stå där helt tysta. nakna.

Två och en halv män i samma bisarra situation?

Vad gör jag? Frenetiskt försöker jag tänka att jag gjorde rätt. Hur kan man inleda någonting nytt när man har det mest fantastiska kvar? Hur kan man börja inleda någonting som man inte är kapabel till att stå upp för ända ut till mållinjen? Jag ville inte ha något nytt. Jag fick en fin relation och en lögn, rejäl lögn. Och jag försökte som att låtsas att allt var bra men lögnen och verkligheten kom ikapp och slog ett hårt slag i nacken. Jag föll omkull och reste mig som en mer än arg Sandra. Jag hade blivit sviken, igen. Det var minst lika bra att sätta punkt där och då.

En glasruta. Det är vad man skulle kunna likna hela våran relation vi byggt upp på. En klar glasruta. Men just då när det hela kom fram och allt blev klart blev glasrutan smutsig. Och jag vet inte om det finns varken kraft eller ork från min sida att rengöra den. Så det hänger på dig. Jag vet att jag satte min gräns - noll tolerans med att du skulle höra av dig men liksom varför inte? Jag är inte bra på det här och jag har gjort det igen. Jag skyller inte på någon för jag vet att det hela är mitt fel. Det är sant. Men sen är det ju så också att hela världen är underbar när man är korkad, dum och glad.

Jag trodde du var annorlunda men jag hade kanske fel?

Sätter ord på mina känslor

Pssst! SuperSandra håller på att förlora sina allra sista krafter.

Vem ska nu rädda världen?

Jag tänker inget säga. Jag dömer ingen

När man är ung tror man att man är osårbar.

Det är som att vara oövervinnerlig.
Man har hela livet framför sig och man
har stora planer. Stora planer...
Man vill hitta sin själsfrände. En person som gör en komplett.
Men när man blir äldre inser man att det inte är så lätt.
Det är nog först i slutet av livet man
inser att ens planer bara var planer.
När man blickar tillbaka i stället för framåt...
...vill man tro att man gjorde det mesta av livet.
Man vill tro att man lämnar något bra efter sig.
Man vill att det ska ha spelat nån roll.

Sanningen kommer alltid fram. Det är rena naturlagen.
Och sanningen kan göra en fri. Eller förstöra allt man kämpat för.
Ibland kommer sanningen fram fast man inte ens vill det.
Och ibland behöver man inte säga någonting alls.
Den hörs fortfarande högt och klart.
Men ibland blir man inte fri av sanningen - Tvärtom.

Allt man kan göra är att gå framåt och skapa nya minnen istället.
Kyssa nya människor för att komma över rädslor.
Ibland om man har tur, blir de gamla människorna som nya igen.
Allt blir tydligt. Man kan tänka sig hur framtiden ser ut.
Tills det förflutna hinner ikapp och knockar omkull en...