söndag 2 november 2008

Jag tänker inget säga. Jag dömer ingen


När man är ung tror man att man är osårbar.

Det är som att vara oövervinnerlig.
Man har hela livet framför sig och man
har stora planer. Stora planer...
Man vill hitta sin själsfrände. En person som gör en komplett.
Men när man blir äldre inser man att det inte är så lätt.
Det är nog först i slutet av livet man
inser att ens planer bara var planer.
När man blickar tillbaka i stället för framåt...
...vill man tro att man gjorde det mesta av livet.
Man vill tro att man lämnar något bra efter sig.
Man vill att det ska ha spelat nån roll.

Sanningen kommer alltid fram. Det är rena naturlagen.
Och sanningen kan göra en fri. Eller förstöra allt man kämpat för.
Ibland kommer sanningen fram fast man inte ens vill det.
Och ibland behöver man inte säga någonting alls.
Den hörs fortfarande högt och klart.
Men ibland blir man inte fri av sanningen - Tvärtom.

Allt man kan göra är att gå framåt och skapa nya minnen istället.
Kyssa nya människor för att komma över rädslor.
Ibland om man har tur, blir de gamla människorna som nya igen.
Allt blir tydligt. Man kan tänka sig hur framtiden ser ut.
Tills det förflutna hinner ikapp och knockar omkull en...

Inga kommentarer: