Jag måste ha läst den här boken ett dussintals gånger.
Om jag kunde börja om som när jag läser om boken
- hade jag satt mig ner med någon och talat honom till rätta.
Jag hade berättat hur allt egentligen är. Men jag kan inte.
Den mannen är borta sedan länge och jag är allt som finns kvar.
Men vet du en sak?
Jag är fri nu. Som vågorna i havet.
Fanatsin skyddar oss och håller oss vid liv.
Du lever fortfarande, men allt mindre.
Här inne äger du allt, hela stället. Du basar överallt. Du är kungen.
Men se dig omkring - vad ser du? Allt är på låtsas. Allt är påhittat.
Du äger ingenting... Ingenting utom celler, galler och en rostig metalltrappa.
Du kommer aldrig att överleva, för på utsidan finns du inte.
Ingen kommer att minnas dig. Att uppföra mig är det som har hållit mig vid liv så här länge.
Borta... Vi är fria....
