Två och en halv män i samma bisarra situation?

Vad gör jag? Frenetiskt försöker jag tänka att jag gjorde rätt. Hur kan man inleda någonting nytt när man har det mest fantastiska kvar? Hur kan man börja inleda någonting som man inte är kapabel till att stå upp för ända ut till mållinjen? Jag ville inte ha något nytt. Jag fick en fin relation och en lögn, rejäl lögn. Och jag försökte som att låtsas att allt var bra men lögnen och verkligheten kom ikapp och slog ett hårt slag i nacken. Jag föll omkull och reste mig som en mer än arg Sandra. Jag hade blivit sviken, igen. Det var minst lika bra att sätta punkt där och då.

En glasruta. Det är vad man skulle kunna likna hela våran relation vi byggt upp på. En klar glasruta. Men just då när det hela kom fram och allt blev klart blev glasrutan smutsig. Och jag vet inte om det finns varken kraft eller ork från min sida att rengöra den. Så det hänger på dig. Jag vet att jag satte min gräns - noll tolerans med att du skulle höra av dig men liksom varför inte? Jag är inte bra på det här och jag har gjort det igen. Jag skyller inte på någon för jag vet att det hela är mitt fel. Det är sant. Men sen är det ju så också att hela världen är underbar när man är korkad, dum och glad.

Jag trodde du var annorlunda men jag hade kanske fel?