Jag faller. Mer och mer. Jag måste ställa mig upp igen, återfå balansen och ställa mig upp. Jag är ingen ond människa. Jag vet att jag är skurken i din version, men jag är ingen ond människa. Vem är jag för dig, varför väljer du mig. Eller jag kanske har missuppfattat det hela. Du kanske inte alls är min som jag har trott, som jag tror. Jag tror på dig. Ge mig bara något att gå på. Vad som helst. Allt man kan göra är att gå framåt och skapa nya minnen istället. Kyssa nya människor för att komma över rädslor. Ibland om man har tur, blir de gamla människorna som nya igen. Allt blir tydligt. Man kan tänka sig hur framtiden ser ut.