Jag vaknade med huvudvärk och hade en sten i mitt bröst.
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt.
Hur illa betedde jag mig igår. Jag vill härifrån. Jag faller mot marken med en bakläxa fylld med ångest. Jag säger samma sak om och om igen. Jag ska aldrig mer göra så att jag känner såhär. Tillslut när jag orkar ta mig upp får jag en chock över hur hård verkligheten är. Jag lär mig aldrig av mina misstag så hur jag då kunna lära andra. Varför går jag alltid över gränsen, min hjärna den står bredvid när det händer. Jag måste be om förlåt. Alla ledtrådar säger "förändra dig nu". Jag försöker att tänka på annat. Fast det som inte dödar en, sägs att man blir starkare av. Jag måste att börja göra smartare val här i livet. Ångesten börjar släppa.

”Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen. Vi tittar upp ner, överallt. Jag sa: Upp ner och överallt över allt”